Under sommaren vände jag – i mitt tycke – upp och ner på hela lägenheten i jakten på en konservöppnare. Jag har aldrig blivit beskylld för att vara en duktig letare, så att mina försök inte gav något resultat var väl egentligen ganska väntat. När tonfisk-cravingen slog till på allvar förra veckan och allt som fanns i köksskåpet var billiga konserver utan öppnare i locket, var goda råd dyra. Men som den driftiga kvinna jag är, kavlade jag upp ärmarna och öppnade burken med potatisskalaren.

Dagen efter bestämde jag mig dock för att lägenheten definitivt inte kan kallas för välutrustad om den saknar en konservöppnare, och när dylika mojänger uppenbarar sig i butikshyllan för det facila priset på 1 euro kan jag inte annat än slå till. Väl hemma är det första jag ser när jag öppnar dörren – och jag understryker det första jag ser – en korg på väggen som innehåller inte bara 1, inte bara 2, utan hela 3 stycken fina, starka konservöppnare i gemytlig samvaro med en korköppnare. När Marthina hör historien, säger hon tröstande att hon köpte flera konserver senast hon handlade. För våra stackars arbetslösa konservöppnares skull hoppas jag att det var burkar utan egna öppnare.

Annonser