Idag var det en stor dag. Frida hämtade nämligen hem den hett efterlängtade kalkonen från Stockmann. Själva proceduren var hemskt glädjefylld. När Frida med stor möda och stort besvär dimper ner en 7 kg tung, iskall och hal kalkon på kassa-rullbandet ler hela butiken. Kunden framför ser på kalkonen, på mig, på kalkonen, på mig och ler. Kassatanten, en praktikant, ser på kalkonen, på mig, på prislappen, och ler. Praktikantens handledare, också en kassatant, ser på kalkonen, på mig, på min klena plastpåse, på mig, och ler. Och jag, jag ler glatt åt allt: kalkonen som jag ser väldigt mycket fram emot att få tillreda, kassatanten som tror att plastpåsen skall gå sönder (hon ska väl få se!!), åt kunden framför som tror att bara 70-åriga tanter köper djupfrysta kalkoner (han vet nog inte att den unga kvinnan bakom honom bär på ett stark önskan om att en dag få bli en tvättäkta tant) samt åt det glädjefyllda faktum att jag nu har en kalkon i min ägo. Och att jag är redo att betala 50 euro för den.

Nu ligger den i kylskåpet och tinar allt vad den orkar.

Life is good.

Och om två dagar är det Thanksgiving.

Annonser