Bäste kroppsnojor och skönhetsideal,

Det är med ett tveksamt men lätt hjärta jag sänder detta brev med bifogad avskedsansökan till Eder. En stor del av mitt hittills levda liv har vi vandrat tillsammans, Ni och jag, men nu önskar jag gå vidare utan Er. Trots att mina ord kan verka bryska är det inte min mening att såra någon av Er, bara markera mitt ändrade förhållningssätt till mig själv och min kropp.

I vårt gemensamma umgänge har Ni på ett märkbart kritiskt sätt kommenterat mig och mitt utseende samt rådgivit mig att ändra på några saker. Jag medger att jag har litat på Ert ord och försökt vara Er till lags. Det har dock inte varit vare sig enkelt eller problemfritt, och faktum är att ett umgänge med Er tar mer än det ger. Er kritiska syn på min kropp har dessutom smittat av sig till mig, och jag har så att säga sett på mig själv med Era ögon. Jag ser nu att detta varken är sunt eller trevligt för mig, eftersom det får mig att istället för att se mitt vackra, enbart fokusera på mina brister. Det är helt klart att jag då missar mycket i jakten på allt det jag inte är och har.

Jag måste också kritisera det tillvägagångssätt med vilka ni för fram Era synpunkter. Att stå framför en spegel och äcklas av sig själv är varken roligt eller uppbyggande. Att ständigt vara på diet är tråkigt och glädjedödande. Att alltid motionera och träna för att jaga bort ångesten är inte bara tidskrävande utan också väldigt tröttsamt. Jag inser nu att Ni har nästlat in mig som en slav och att jag blint har lytt Er och Era nycker. Jag har arbetat troget för Er utan att klaga, men nu vill jag inte det längre. Det finns så mycket i livet som jag inte kan njuta av så länge jag jobbar för Er. Dessutom vill jag i fortsättningen älska min kropp istället för att hata den, och det känner jag att jag inte kan göra så länge jag jobbar för Er.

Ni är tyranniska och omänskliga, Ni river ner utan att åter bygga upp. Ni älskar det konstgjorda istället för det naturliga, det dyrbara istället för det sköna, det hårda istället för det mjuka, det stela istället för det böljande, det döda istället för det levande.

Tveksamheten kommer sig av att jag så länge levt under Er att jag inte vet om ett liv utan Er. Jag kan ana mig till det, men jag vet inte om jag klarar av det. Hur som helst vill jag försöka. Friheten lockar mer än fångenskapen, njutningen mer än lydnaden. Jag går nu och jag tar med mig så många slavar jag kan. Jag önskar Er ett snabbt slut och en hård krasch. Må Ni straffas för all livsglädje Ni stulit och all kärlek och stolthet över den egna kroppen Ni beslagtagit.

Med vänliga hälsningar Frida – som hellre vill vara fängslande än fängslad

Bilden är Kirsty Mitchell’s. Se fler av hennes bilder här.

Annonser