Verkligheten börjar komma ifatt mig här i Sydney. T.ex. börjar vädret bli varmare. I fredags hade vi 34 grader och mulet! Det var riktigt hett men ganska skönt ändå. På grund av värmen var fönstret till mitt sovrum öppet nästan hela dagen.

I Finland skulle den lyckliga sagan sluta där. Men nu befinner jag mig i Australien, där ett öppet fönster tydligen betyder ovälkomna gäster. Sent på fredag kväll uppenbarade sig denna vän rakt ovanför min säng:

Eftersom jag ville ta kort av den (det är ju det första man tänker på i en dylik situation…) närmade jag mig den med kameran i högsta hugg. Inte min bästa move, fick jag erfara. Dessa kräk är väldigt snabba, så med racerfart släppte den taget om väggen och föll rakt på – just det – min kudde. Äckelkänslorna visste inga gränser. Sedan pilade den snabbt iväg medan min rumskompis Kelly och jag gallskrek ikapp. Vi letade och letade och letade. Till och med vår allra bästa kräk-dödare i huset, Nadya, var med och letade. Men spindeln var och förblev gömd. Det blev mycket bön den kvällen om att Gud skulle hålla bort spindeln från oss innan vi vågade somna.

Nästa morgon när jag vaknade stod den uppe på fönsterkarmen ovanför min rumskompis säng och vinkade till mig med sina långa ben. Nu skall blodet forsa, tänkte jag, högg tag i närmaste mordvapen och begav mig iväg på jakt. Men den uslingen hade hunnit slinka iväg innan jag hann dit, så även nästa natt sov jag med ett öga öppet, djupt försjunken i bön. Nästa dag berättade jag för min australiensiske vän om vår gäst, och hon var vänlig nog att berätta att kräket heter Huntsman och bara biter om den blir attackerad. BITER?!?! I min okunskap hade jag lugnat Kelly och sagt att den inte är farlig, men jag hade ingen aning om att fulingarna kan bitas. Visserligen är den inte giftig, MEN I ALLA FALL…

Väl hemma slet jag upp dörren och meddelade spindeln, som Kelly hade döpt till Bella (ett väldigt sött namn för en så ful spindel, tyckte jag), att nu skulle den i Jesu namn komma fram för nu skulle den ut. En timme senare skriker Kelly till och kräk-mördaren Nadya och jag springer upp till rummet i formula 1-fart. Inne i rummet är det nästan som cirkus – spindeln balanserar på fönsterkarmen och Kelly balanserar på min säng – så långt från spindeln hon kan komma. Med en brödskiva i ena handen och en sko i den andra dödar Nadya således spindeln Bella med ett enda slag. Jag andas ut och sover väldigt gott nästa natt – med båda ögonen stängda.

Bilden nedan visar storleken på spindeln. Bilderna har jag tagit från nätet, för Bella visade sig vara en väldigt blygsam liten spindel som inte alls ville fastna på bild.

Annonser