”Tonk” låter det när jag svänger konservburken upp och ner. Lite tveksamt tar jag burken ur butikshyllan och lägger den ner i korgen. Jag är lite misstänksam mot lax i burk efter en traumatisk händelse i september när vi för första gången stiftade bekanstskap med varandra.

Eftersom laxpriset i Australien ligger på ca $ 25-35 / kg händer det ALDRIG att jag köper lax. Förutom 1 gång. PÅ ETT ÅR. Det säger en hel del. Hur som haver. Den septemberdagen köpte jag en burk lax av det billigare märket bara för att testa. När jag öppnade burken och stod ansikte mot ansikte med en benig ljusröd sörja ville jag helst spy, men stekte istället skiten och gömde den inuti en omelett. Obehagskänslan blev kvar i typ en månad dock.

Häromdagen hade mataffären specialpris på ett annat, lite dyrare, märke och jag håller andan och hoppas på det bästa. Sedan hör jag ljudet. ”Tonk” Jag sväljer ljudligt, tar mod till mig och lägger burken i matkorgen medan jag intalar mig själv att det blir bättre denna gång.

DSC_0579

Så kommer jag hem och öppnar burken. Det luktar lite skumt och synen som möter mig får mig nästan att gråta. Nästan. Det ser lika illa ut som förra gången.

DSC_0578 DSC_0583 DSC_0584 DSC_0581

Denna gång gjorde jag dock fiskbullar av det där som ska vara lax. Och de har en svag underton av varmrökt lax. Biffarna är så goda att jag kan tänka mig att göra dem igen. Så det gäller väl bara att masa sig iväg till mataffären och leta efter ett bra ”tonk”.DSC_0592

Annonser